Mjölktänder och anledningen till att de kallas just så är något som har lite olika teorier. De två främsta – och förmodligen rätta – är att barnet som äger tänderna i fråga ammas och således får mjölk – något som ger namnet. Den andra teorin kommer från hur tänderna ser ut; en mjölktand har ofta en blåvit nyans som påminner om – just det: mjölk.
Två teorier som alltså ligger till grund för varför våra första tänder kallas för just mjölktänder. En mjölktand bildas redan då bebisen är ungefär sju veckor och ligger under tandköttet. De brukar tränga fram då bebisen är mellan fyra- och åtta månader och brukligt är att samtliga mjölktänder kommit fram innan barnet fyllt tre år.
En mjölktand är uppbyggd på samma sätt som en permanent tand gällande tandkrona, tandhals och tandrot. En vanlig missuppfattning som många har gällande en mjölktand är att den är rotlös. Tappar ett barn en tand och man tittar på denna noggrant så syns nämligen ingen rot – men det beror på att trycket från den permanenta tanden som kommer underifrån löser upp tanden.
Vi har 20 stycken mjölktänder och då samtliga dessa lossnat så kommer våra munnar att fyllas på med ytterligare åtta stycken.
Hur många tänder har man?
20 + 8 = 28. Således så har vi efter det att vi tappat våra mjölktänder – något som ofta sker vid sexårsåldern – ett garnityr bestående av 28 tänder. Tänder som är permanenta och som kräver daglig skötsel för att hålla livet ut. Att borsta tänderna, att använda tandtråd samt att med jämna mellanrum skölja med fluor ger bra förutsättningar till detta och regelbundna – årliga – tandläkarbesök är också att rekommendera.
Våra permanenta tänder är inte självlagande och de läker inte av sig själva. Det finns idag bra metoder som kan ge ett drägligt liv även om olyckan skulle vara framme. Tandvården utvecklas oerhört mycket – men naturligtvis så bör det vara ett mål att ha samtliga sina egna tänder kvar genom hela livet.
28 permanenta tänder, sa vi – en sanning med viss modifikation. Vi har nämligen även de fyra visdomständerna att räkna – en längst bak på varje sida i både över- och underkäke. 32 stycken tänder är således det antal som en person med fullt utvecklade visdomständer kan räkna i sin mun och med sin tunga.